Farväl
Posted on Monday, August 4, 2008 at 4:09 pmCategory: Uncategorized
Sent i lördags kväll den 2 augusti, efter endast en kort tids sjukdom, avled Elisabeth.
Vi är oändligt många som kommer att sakna henne. Men Elisabeth kommer att leva kvar bland oss på många sätt, bl a genom sina bloggar där vi tillsammans kan minnas henne.
/Lena
August 4th, 2008 16:28
Elisabeth, jag saknar dig, tänker på dig och kommer att minnas dig för den generösa person du var. Jag är så glad att jag fick förmånen att vara din vän. Livet är inte rättvist. Skruttan.
August 4th, 2008 18:21
det är helt ofattbart, att Elisabeth inte är med oss här på jorden längre…
August 4th, 2008 18:42
Du fattas oss.
August 4th, 2008 19:17
Allas mamma här lämnat oss…
August 5th, 2008 00:10
Men så gräsligt! Många tankar till dig, U!
August 5th, 2008 08:39
Vad tomt det blev här.
E har vi aldrig träffat, vi har enbart lärt känna henne via våra gästböcker och en del mail.
Men E verkade så varm och medkännande och vi skulle gärna velat träffat henne. Så blir det nu inte.
U, vi tänker med dig!
August 5th, 2008 08:50
Vilken chock, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Elisabeth har jag ju träffat IRL vid ett par tillfällen. En mycket trevlig person, lättsam att umgås med.
Mina tankar går till U.
Kram
/Sussi
August 5th, 2008 09:00
Ofattbart. Jag är helt chockad. Ibland kommer livet emellan och man vet inte vart man ska gå.
Kramar till alla som kände E IRL.
August 5th, 2008 09:52
Jag sitter och tänker på Elisabeth, det som ändå värmer lite mitt i allt elände är att Elisabeth var en sån person verkligen levde. Hon tog vara på livet och levde. Såna människor är viktiga och har mycket att lära andra. Saknar dig, går in här och hoppas att allt bara är fel, för del är det.
August 5th, 2008 10:17
Elisabeth!
Saknar så din glädje och värme men vet att du alltid finns i våra hjärtan. Tårarna är bara beviset på att jag fått möjligheten att lära känna dej.
Många varma tankar går till alla nära och kära.
Kramar
Maria
August 5th, 2008 15:05
Elisabet!
Tack för alla goda minnen du lämnat kvar åt oss.
August 5th, 2008 16:44
Hur jag än försöker så räcker orden inte riktigt till för det jag vill säga. Mitt i allt det svåra känner jag en stor tacksamhet för att du funnits, och genom det du gett, också kommer att fortsätta finnas i mitt liv, och i många andras liv.
Tack för allt du lärt mig.
Tack för den värme och kärlek du spridit.
Tack för alla skratt och alla tårar.
Tack för stickloven i myskläder.
Tack för all kanel och all Kool Aid vi delat.
Tack för Pjuklarven med sitt kärleksbudskap. Måtte han och hans likar föröka sig och sprida sig över jorden.
Som du brukade säga, Elisabeth, “Tack för att jag fick dela den här stunden med dig.”
August 5th, 2008 17:22
Det känns så oerthört sorgligt att Elisabeth är borta. Skickar många varma tankar till hennes nära och kära!
August 5th, 2008 21:36
Minns de stunder vi haft, saknar de stunder som vi aldrig hann få tillsammans. Tårar faller för dig.
August 6th, 2008 19:56
Så tunga nyheter. Alla mina varma tankar till Elisabeths familj. En otrolig förmån att ha haft henne som vän.
August 6th, 2008 20:16
Du fattas mig!!! Jag är evigt tacksam att jag har fått möjligheten att delta i din gemenskap.
Vi träffades genom vårat stora intresse för STICKNING och har haft många härliga stunder tillsammans.
Mina varmaste tankar går till Elisabeths familj.
August 7th, 2008 20:21
Vet inte vad jag ska säga mer än att jag saknar dig.
August 8th, 2008 11:13
Elisabeth är glöggen till påsk, kylskåpspoesi, kärleksfull vägledning, generositet, klokhet och värme, förmedlare av en gudsbild jag kan förlika mig med…
Jag trodde jag hade tid. Jag hade fel.
August 8th, 2008 19:05
Elisabeth, jag är så tacksam att jag fått vara din vän de här åren. Att jag fått ta del av din generositet, din drivkraft, din stora empati, din värme, din humor och framför allt din vänskap. Du har inspirerat mig på så många plan, och det kommer du att fortsätta göra. Du blev min första stickvän och tack vare ditt initiativ startades det stickcafé som gett mig och så många med mig så mycket - vänskap, energi, glädje, inspiration, värme, skratt, tårar och gemenskap.
Jag är så glad att jag fick hålla dig i handen en sista gång.
August 8th, 2008 22:49
Jag beklagar sorgen till U, familjen och vänner, ni är många. Elisabeth var en härlig människa som spred glädje och värme på jorden. Jag är glad för våra samtal och skratt.
“Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker. Världen förändras för varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer.”
August 11th, 2008 11:16
Det gör ont när någon försvinner! Jag saknar Elisabeth.
August 12th, 2008 21:00
hej alla.
Jag är en av dem som jobbade med Elisabeth och även umgicks med henne på fritiden. Nu är det så att Elisabeth beställde en massa cool aid från USA i somras och det känns trist att slänga dem nu när de kommit hem med en annan vän som var där. Därför undrar jag nu om det är någon av er som vill ha dem för att kunna färga in garn som Elisabeth skulle ha gjort. I sådana fall får ni gärna ta kontakt med mig på anneliemaria@passagen.se
August 13th, 2008 14:32
Men ….
Jag blev alldeles kall och darrig när jag läste detta.
Vad har hänt?
Har Elisabeth varit sjuk länge?
Eller var det något annat?
Många, många tanakr till Ulf från Ingela i Bollebygd
August 15th, 2008 21:17
Jag går fortfarande in här och vill läsa vad som händer dig. Jag kan inte förstå alls. Eller så vill jag inte helt enkelt. Jag skulle verkligen behövt den där livsmanualen vi filat på i snart 11 år nu. Fan.
August 17th, 2008 19:16
Elisabeth,
Du var en så varm, vacker, generös och härlig person och även om jag bara träffat dig en enda gång är det det som slår mig när jag läser att du inte finns längre.
Tack för härliga mail, inspiration från din blogg och för uppmuntrande ord och omtanke.
Jag hoppas att du sitter på det mjukaste alpcka molnet med din stickning och tittar ner på oss…
Karin
August 18th, 2008 11:07
M, så är det för mig också. Väntar, fast ändå inte, på en uppdatering. Läser andras tankar och saknar, tänker på U och de andra som också saknar. Undrar varför livet tar såna märkliga krumsprång ibland.
August 25th, 2008 09:27
dagarna går som de alltid gjort, väckarklockan ringer, regnet faller, tvätthögarna växer, ska vi ha spaghetti idag igen? allt rullar på som det alltid gör, som det alltid gjort, men inget är ju som det var.
du är inte här. du saknas. du fattas.
kram Helene
September 3rd, 2008 10:43
Tänk att det har gått en hel månad, det känns så konstigt. Väntar fortfarande på att höra av dig, för nog är du bara på semester..:roll: Tänk om det ändå var så.
October 3rd, 2008 17:28
Två månader. Varken kan eller vill förstå än.
October 13th, 2008 19:16
Jag hade ingen aning. Detta känns bara… orättvist och underligt. Mina varmaste omtankar till familj och vänner. Vila i frid, E.