I linimentsångorna

Jo, det var ju det där med kroppsminnet.

När U låg hemma och ynkade, insvept i yllelångkalsonger och flanellpyjamas och flitiga strykningar med liniment på benen, så började det ju lukta mer och mer. Och plötsligt så var jag tillbaka närmare 40 år i tiden, hem till morfar o mormors hus. Ett hus som inte finns mer, men som jag till stor del minns hur det var.

Morfars kammare luktade alltid liniment. Det fanns en tickande klocka, och ett handfat och en trave linnehanddukar, morfar led av svår huvudvärk och ville alltid ha en iskall handduk över pannan. Övriga rum på övervåningen minns jag inte, det var en mörk och kall vind mellan “kamrarna”. Och en kall trappa ledde dit upp. Jag minns när mamma och moster målade den, de använde en vit och en grå färg som blandades ihop till nånting melerat. Och ingen fick gå dit upp på några dar tills det var torrt igen på trappstegen.

Nere i mormor o morfars hus fanns det flera spännande rum. En “matsal” som sällan användes, och därinne fanns den stora fotogenkamminen. Utanför matsalen fanns en glasveranda. Om huset hade funnits kvar nu och jag hade kunnat vara där, hade verandan varit mitt favvorum tror jag.

Sen fanns “rummet”. Här stod det stora skrivbordet, bokhyllan (fanns det bara en bokhylla?), TVn (men vem tittade på den??), ett mindre matbord än i “matsalen” (och där strök mamma och moster) och så sängen där man vilade på dagen.

Men ffa fanns köket. Stort. Med vedspis och elspis och ett fristående kylskåp. Den stora röda kökssoffan och det gigantiska köksbordet. Jag kan inte minnas att vi åt nån annanstans, trots god tillgång på bord! Och det var ju här alla rymtes. På bordet stod en sockerskål i pressglas på fot. Vid bordet serverades mormors kanelbullar. Och när mormor dött så minns jag morfars våfflor.
Väggarna i köket var målade i nån ljus färg, men bakom kylskåpet fanns det några tapetvåder uppsatta. Som av en händelse, skulle man kunna tro, tills någon berättade om Åsknedslaget, som gett brännmärken på väggen.
Så fanns det en liten diskbänk med en liten vask och en kran för kalllt vatten. Och det gigantiska skafferiet där allting kunde förvaras.

Jag skulle nog kunna leta fram mer ur minnet, om detta bara kom av en doft.