Med regnställ i Rom

Dag 1

Klockan ringde vid 2, efter 3 timmars sömn.
Dusch, det sista i packningen och ett äpple och så iväg till flygbussen, som var full en kvart innan avgång. En klass på väg till Barcelona. DE var inte morgontrötta, så nån buss-slummer blev det inte.

5.30, Skavsta. Z är redan på plats, vi checkar in, köar för security check och tar en fika.

6.45 lyfter vi och får väderrapport, det regnar i Rom.
10.45 landar vi på vattenpöliga Ciampino, men nu skiner solen och luften darrar redan av fuktig värme.

När vi checkat in på vårt hotell, det rara Art Mary, så beger vi oss rakt ut i vimlet. Utan paraply, vilket var dumt. Dock - vid varje ställe där det förväntas en turist eller två finns det paraplyförsäljare. Jag försöker förklara vänligt för de 15 första att jag klarar några regnstänk och inte vill köpa umbrella for special price.
Först blev det en pizza, vi måttade storleken med händerna, kocken skar och vägde och vi betalade efter pizzans vikt. 6 euro, men då ingick vatten i plastmugg och jag fick bära pizzan själv till bordet.

Plötsligt står vi utanför en garnbutik, samma som jag besökt ei vintras, och nu ser jag att det är en av de två jag fått rekommenderad via en Sthlmknittersmedlem. Fast vi är ju i siestaland, så vi hinner med en lång fika. Vi sjunker ner i en soffa och är på gränsen att slumra lite. Sen blir det garnköp av. Man får inte gå bakom disken, men jag har svårt för att diskutera detaljer kring blandningar osv, så jag går in och börjar klappa och säger bara “jag är svensk” till det förvånade garnbiträdet.
Så börjar jag bygga en hög på kassadisken och hon förstår vad jag är ute efter. Nöjer mej med 3 sorter. Ren ull resp ull/angora.

Sen går vi raskt till Fontana Di Trevi och fixar reseförsäkringen, dvs kastar mynt baklänges över axeln ner i vattnet. Regnet hänger tungt över oss, så vi går vidare mot Spanska trappan. Där regnar det duktigt, vi är trötta och kliver in på La Rinacente. Klappar tröjor i cashmere för 175 euro. Klappar lite till och tar farväl. Ute regnar det än, så vi går till Piazza S Silvestro och klurar ut hur bussbiljettmaskinen fungerar och sen hur vi sk ata oss till hotellet. Direktbussen kommer aldrig, så det slutar med buss till tunnelbanan och så tåg 2 hållplatser.

Efter vår siesta springer vi över gatan till en restaurang och äter pasta pomodoro resp vongele och njuter ett gott vin. När det kommer in en klunga trubadurer bestämmer vi oss för att det är läggdax, betalar och tar oss upp till vårt rum.

Dag 2 Inplastad

Vi sov gott. Och vaknade tidigt. Frukosten serverades i receptionen vid två små runda bord. Croissant fylld med aprikossylt i plastförpackning. Två skorpor, i plastförpackning. Små marmeladförpackningar, små smörförpackningar och små kuvert med socker. Efter frukost lämnade vi ett sopberg!

Första målet blev att leta efter den andra garnbutiken som rekommenderats. Vi gick till Porta Pia, och började leta längs avenyn. Ingen napp. När det började regna tog vi tunnelbanan till Vatikanen. Kaffedags. Z skrev en trave vykort, jag stickade. Regn. Trevligt smatter mot markisen, men… Vi gick mot Petersplatsen. Z köpte skor. Så lunchade vi. Pasta med quattro formaggio resp Vongele.
Regn, men nu var det bara att gå fram till Petersplatsen i vilket fall. Kön slingrade sej ett helt varv runt, och det hade vi ingne lust med. Souvenirbutiker. Regn. Köpa frimärken och hitta brevlåda. Vi gav upp Peterskyrkan och gick mot Tibern. Tog en buss mot Trastevere. Satte oss på torget under en markis och fikade. Z läste, jag stickade. Nu var det ösregn. Servitören tipsade oss om en direktbuss, vi sprang mot hållplatsen. Passerade en kyrka och tjuvkikade på ett bröllop. Lyckligt par med så mycket regn i kronan?
Det kom ingen buss - så vi tog spårvagnen till ändhållplatsen. Bytte till första bästa buss. Nr 64, ficktjuvsexpressen. Efter en hållplats var Z av med plånboken. 250 euro, 700 sek och två plastkort. Vi hoppade av bussen, tryckte in oss i en port, ringde SOS, spärrtjänst och letade upp en Caranbinero, polisstation.

Can you have an english airport?

Polisen var rar, men talade usel engleska. Vi missförstod frågan om det gick bra med ett engelskt rapportformulär, när han frågade om report hörde vi “airport”.
Polisen kopierade i många ex, stämplade många gånger och vi fick en kopia.
När vi äntligen kom till vårt rum, var vi genomblöta, frusna och ledsna. Vi gick till en restaurang och stoppade i oss lite kött, cotleta milanes resp scalopina marsala. Tjusigt ställe med vita linendukar och lite stadshotellkänsla. Och snart sov vi gott igen.

Dag 3 Shoppa på en söndag?

Vi tänkte göra ett besök i Svenska Kyrkan, men enl deras hemsida var det ingen aktivitet planerad utan vi möttes av texten “välkommen den 24 sept”. Istället frågade vi våra vänner på hotellet om shoppingtips, det ösregnade ju! Det blev en koll i gallerian under järnvägsstationen och i varuhuset Upim. Sen åkte vi till en plats där det skulle finnas ett Standavaruhus, men det hittade vi inte alls.
Lunch blev några dyra mackor, en mycket märklig upplevelse var att få KORV i en club sandwich. Jag hade förväntat mej kalkon eller kyckling…
Dax att spana på piazza Navona, en gammal kapplöpningsbana sen romartiden, nu ett ställe för dyra fik och restauranger, med massor av fontäner. Vi köpte resans dyraste glass, 3 euro och åt den på ett fontänräcke. De som åt sin glass på serveringen bredvid betalade 9 euro!
På vägen mot Pantheon passerade vi en stängd garnbutik. Eller boutique? Tjusiga fönster med läckra skyltningar, vackra hyllor med långa rader av snyggt upplagt garn. Öppet 10-19, ingen siesta, men söndagsstängt. Memorera gata och nummer!
Och så in i Pantheon, kyrkan med ett öppet hål i taket, där man slänger ner rosblad på pingsten, och med den härliga akustiken som får körer att köa för att sjunga där.

Är ni svenskar?

På kvällen gick vi till en ny restaurang i närheten av hotellet och testade ravioli med salvia och smör resp vongele.
När vi hade beställt in maten sa kvinnan bredvid: -”Är det svenska ni talar?” och så fick vi ett tevligt middagssällskap av ett rart par från Göteborg.

Dag 4 Shoppa på en måndag?

Måndagsshopping hade bättre förutsättningar. Först gick vi till garnbutiken vi inte hade hittat, den fanns ju om man bara letade tillräckligt. Men så ofräsch, paret som hade den kedjerökte och deras acrylgarner var inget för mej.
Efter en espresso i närheten tog vi buss mot centrum och den egenhändigt upptäckte garnbutiken. Som var alldeles fantastiskt ljuvlig på insidan. Efter att ha sållat bort acrylblandningarna så var det bara att rada upp en hög med nystan på disken. Yummy!

Hur dyr kan en lunch vara?

Dax att fira. Vi besökte ett centralt Upimvaruhus, men det var mindre än det vid stationen så vi gav upp. Istället blev det lunch på ett cafe på Viale Tritone. Mackor med mineralvatten resp en öl. Jag klarade mej med 12 euro, men Z fick betala 20 euro för sin smörgåsassiett!

Vackra svenska flicka
För att skaka ner lunchen tog vi en buss till Colosseum. Vi gick ett varv runt och sen ner på “planen”. Souvenirförsäljarna visade prov på sina kunskaper i svenska och “äkta romare” ville bli fotograferade med oss. När vi tänkte gå för att kolla noga på Forum Romanum brakade regnet loss ordentligt och vi hade ingen lust att vara turister mer. Det blev bokläsning och stickning på rummet och ett par timmars sömn.

Så skulle vi göra av med lite fler euro. Jag köpte lite kläder på Upim (billiga, men de verkar bra!) och så besökte vi en mataffär. Pasta, kryddor, bönor. Perugiachoklad.

Sista måltiden i Rom. Ösregn. Stället rakt över gatan abbonnerat. 10 meter bort satte vi oss under en markis som höll trycket för regnet. Z fick sin sista vonglele och jag ravioli med spenat och ricotta. Så gott. Ljuvligt underbart himmelskt.

Det visade sej att väskorna gick att stänga även med nya skor, väskor, garner och en massa pasta, och vi ställde klockan för tidig väckning.

Dag 5 Sista frukosten

Sista dagen behövde vi frukost kl 6, coh då fick vi gå till Travel Café med en biljett. Ååå - en nygjord espresso och en ljummen nybakad croissant (flödande av glasyr…) var en härlig upplevelse.
Så lämnade vi Art Mary och satte oss på flygbussen till Ciampino igen. Lång kö, lång kö till security, och sen en lång väntan på att få gå ombord.

Arrividerci Roma!

På 3 timmar är man hemma igen. Med en fullkornsmacka i magen och lite sömn så gick resan lätt.
Ny väntan på ny flygbuss.
U mötte vid bussterminalen och hemma blev det ärtsoppa.

En härlig resa är över. Jag förvånades över hur lätt det var med språket, trots att italienarna talar så lite och så usel engleska, och hur bra jag hittar sen mitt förra besök i Rom.
Jag ska snart tillbaka. Då ska jag stå i kö till Peterskyrkan och det ska inte regna. Jag ska gå länge i Foum romanum och jag vet vilka två garnbutiker jag ska uppsöka på direkten.
Ganska troligt är att jag också kommer att bo på Art Mary.
Rena rum, bra läge, rar ägarfamilj.
Och så ska jag äta världens godaste pasta.
Så de så!

Tills dess ska jag klara mej på de 5 kg pasta jag bar hem…

Mille grazie!