2årsdag

Idag är det 2 år sen den där vasen exploderade i många bitar och olyckligtvis flög över min hand. Lyckligtvis inte någonannanstans på min eller nån annans kropp.

Svullnaden i leden har gått ner, ärret är numera ett “vitt streck”, men rent fysiskt så gör det fortf mycket ont, ärret är extremt känsligt för beröring och ffa kan jag inte använda handen som jag vill.

Jag är så glad att H behövde sällskap till garnaffären den där dagen och att jag blev så kär i garnerna som krävde nr 12, de var precis rätt sak i rehabiliteringen!
Stickningen visade sej vara
* smärtstillande - jag fokuserar på annat
* finmotorisk träning
* bra mot rastlöshet och sorg

Att det sen blivit en och annan användbar sak, det är bara bonus!